Stressen la sig lite

Min son skulle hämtas på dagis för några timmar sen. Det hade varit en jobbig dag på jobbet och mina försök till aktieaffärer under dagen hade gått helt åt helvete.

Min sons mössa och overall var helt blöta och det var uppenbart att han hade legat på rygg i en vattenpöl. Det var inget nöje att ta på honom dessa skitiga kläder och jag svor "vad fan är detta egentligen, kunde de inte lagt kläderna i torksåpet!".

Det var ingen i närheten som kunde höra så jag tog i ordentligt med svordomarna och var riktigt sur. Jag var helt skitig och grusig efteråt.

På vägen hem så gick jag som jag alltid brukar väldigt fort och med bestämda steg som om jag hade bråttom. Jag sa till min son att nu ska vi äta lax när vi kommer hem.

Och då slog det mig. Det var ju inte bråttom.

Laxen var redan tillagad och skulle bara värmas och lite pasta skulle kokas till. Kvällen var ganska ljus och ljum och det var en härlig tid för en promenad. Jobbet var avslutat för dan och aktieaffärerna visste jag väl egentligen också varför de hade gått åt helvete så det var egentligen inget jag behövde fundera på under kvällen.

Och för första gången på mycket länge så släppte stressen. Jag promenerade sakta och lugnt. Pratade med min son om traktorer och tog en extra omväg hem bara för att det var så skönt att gå en runda.

Varför stannar man inte upp lite oftare? Hur gör man för att hamna i detta avslappnade läge lite oftare?