Min Arbetsplats. Resesamordnaren

Resesamordnaren. Ja det är väl inte hennes korrekta titel, men det är i detta sammanhang jag har haft att göra med henne.

Hon sköter även en hel del annat, PA och sekreterarjobb, inköp till lokalerna och smått och gott. Hon är gammal i gården och har väl nästan varit med sen uppstarten. 

Väldigt trevlig, festar gärna till och går på lokala puben var Fredag. Missar aldrig en karaokekväll.

Så jag har inget emot henne egentligen. Men när jag ska boka en resa i tjänsten så måste det gå genom henne eftersom företaget sparar in och inte vill att man ska boka vad som helst.

Men.. Hon har noll koll och noll intresse. Hon bokar ett hotell åt mig i Stockholm som kostar 2800 kronor per natt. Där ska jag stanna hela veckan. Själv hittar jag med en sökning på hotels.com ett hotell som ligger centralare och kostar en tredjedel.

Jag orkar inte debattera. Det är ju inte fel att samla ihop lite hotellpoäng. Jag har redan försökt att förklara att det är både bättre och billigare att jag själv bokar tåg för resan Malmö-Stockholm istället för att hon bokar flyg. Jag vann visserligen denna strden på att flyget var något lite dyrare men det tog för mycket av min energi. Om flyget hade varit billigare så hade jag varit tvungen att ta det.

Det som talade emot flyget var i detta fallet att det tog ungefär samma tid dörr till dörr fast man har ingen chans att jobba under tiden eftersom man är upptagen med att:

1) Köra till flygplatsen

2) Parkera

3) Checka in

4) Vänta

5) Stiga på och av flyget

6) Hämta bagage

7) Ta arlanda express till centralen

8) Ta tunnelbana eller taxi till företaget.

Istället för att på tåget, stiga på, jobba i fyra timmar och sen byta till tunnelbana och vara framme. 

För att inte tala om de extra kostnaderna för milersättning, parkering, tåg och tunnelbana/taxi.

Anledningen till att hon inte hittade ett bättre och billigare boende och resa åt mig var att hon bara ville göra ett bra jobb och använda sig av sin resebyro som hon blivit tillsagd. 

Ett snack med den lokala experten, dvs i detta fallet mig, för att få idéer om bättre alternativ, samt lite tankeverksamhet, hade sparat mycket tid och pengar för företaget.

Det finns de som reser mycket mer än mig och jag vågar knappt tänka på hur inneffektiv detta har skötts.

Tänk på min vecka som kostar kanske 10000 kronor mer än nödvändigt. Jag skulle tro att hon bokar i genomsnitt 5 såna resor i veckan. Kanske inte alla med samma sparpotential, men låt säga hälften.

Dvs 25000 kronor i veckan totalt i onödan. Man kunde lätt motivera en heltidsanställd som istort sett bara kikade lite på hotels.com och kanske tog ett snabbt snack med resenärerna för att se om de hade några tips.

Men det är inte bara pengarna. Det är bristen på tankeverksamhet som retar upp en. Och man undrar - gör hon sina andra sysslor på samma sätt? Finns det lika mycket besparingar att göra där? Man kanske kunde anställa två pers, låta henne läsa en bok, och ändå spara pengar?

Min arbetsplats. Inledning

Jag har funderat mycket på mitt jobb, människorna där och hur de hänger ihop. Företaget är numera ganska litet - mindre än 200 anställda globalt - men vi var runt 1500  när jag började där.

För att göra en lång historia kort. Jag var anställd där i 7 år. Blev uppsagd, men jobbar fortfarande för dem som egen företagare. Dvs jag utför konsultuppdrag åt dem och skickar faktura. Jag kommer nog att berätta mer om min roll i företaget någon gång men orkar inte just nu.

Jag tänkte berätta lite om människorna som jobbar där. De flesta har jag inte ens sett på över 3 år eftersom jag har jobbat på distans. Så jag får reservera mig för felaktigheter. Människor har kommit och gått sen dess. 

Jag tänkte plocka ut en handfull människor och beskriva dem och vad de gör.

Jippee, man förlorar en hel timme på morgonen!

Nej jag är inte ironisk.

Omställningen till sommartid gör att när klockan ringde imorse klockan 7 så var det egentligen bara klockan 6 vintertid. 

Vad är det för bra med det, undrar ni kanske, Då får man ju gå upp en timme tidigare?

Nej. Inte när man har barn.  Man får sova lika länge som vanligt. Den lille parveln bryr sig ju inte om sommartid och vintertid. Han är redan vaken oavsett om klockan ringer eller ej.

Däremot så gjorde sommartiden att han vaknade endast en halvtimme före väckarklockan. Istället för en och en halv timme före alltså. Jippee!

Så nu är man mycket effektivare synkroniserad under dan. Ikväll när jobbet är slut för dan och den lille avhämtad från dagis så har man varit uppstigen en hel timme mindre än man hade varit förra måndagen! Man är alltså mycket mer utvilad ikväll intalar jag mig.

Då kör vi igång pollensäsongen!

Stig på. Tag plats. Nu lämnar pollentåget perrongen.

Ja så var det dags igen, och man känner det bekanta snörvlandet i näsan. Började ta antihistaminer för ett par dar sen. Cetirizin närmare bestämt.

Vad näst? Tja fortsätter det så här så får det bli att börja gå omkring med Bricanyl i fickan jämt igen. Sätta igång hela programmet med Pulmicort morgon och kväll. Nästa steg efter det blir näs- och ögon-droppar morgon och kväll under de intensivaste perioderna.

Minimera förlusterna!

Ibland hamnar man fel i en position! Senast idag hände det mig och jag hade riktigt svårt att gå ur. Tyckte hela tiden att det borde vända tillbaka. Det blev en rejäl förlust.

Efter lite funderande så försöker jag nu skriva ner hur jag borde agerat i detta läge.

Först och främst så blir det lättare att agera rationellt om man inser att detta bara är en affär av många och att slutresultatet inte alls påverkas av just denna affären. Däremot påverkas utfallet på lång sikt av att man har en bra strategi och att man följer den. Det är helt enkelt detta man ska fokusera på och ignorera utfallet i de individuella affärerna.

Dvs:
1) följ din strategi
2) förfina hela tiden strategin och se till att den fungerar. Men inte under pågående trading.

Här är en annan tanke som gör det lättare att tänka rätt när en affär går emot en.

Säg att man har hamnat helt fel. Man har spekulerat i uppgång men istället går det ner och man ligger nu 5000 spänn back.

När man ser på grafen så tänker man att det ser inte direkt ut som om kursen är på väg upp.

I detta läge vet man innerst inne att man bör minska sin position eller avsluta den helt.

Ändå är det svårt att sälja. Man vill ogärna ta förlusten.

Men egentligen så är det ju inget som pekar på att det ska gå upp igen. Förmodligen är det mer sannolikt att trenden inte byter riktning.

Varför är det då så svårt?

1) Man tror att förlorar 5000 spänn på att sälja.
- Men detta är fel. Man har redan förlorat 5000 spänn oavsett om man realiserar eller ej. Förlusten har redan skett och är historia.

2) Man tänker att om man säljer nu så missar man kanske en uppgång och då har man förlorat 5000 spänn i onödan.
- Också fel. Man behöver inte missa en uppgång för att man går ur en position. Man kan gå in igen. Då kommer man kanske in på ett sämre pris men man kan också komma in på ett bättre pris. Eller så uppstår ett läge att spekulera i nedgång. Då vill man definitivt inte ligga kvar i en lång position.

Jag lovar mig själv att läsa om detta inlägg nästa gång jag hamnar fel och förhoppningsvis ska det hjälpa mig att göra rätt!

Existentiella funderingar

De senaste dagarna har jag varit helt upptagen med funderingar om livet efter att jag fick reda på att en väldigt viktig person i min närhet har cancer.

Man går omkring i sin vardagsstress och sen plötsligt inträffar något som påminner en om att allt det där som man stressar runt med kanske egentligen inte är speciellt viktigt.

Men inte ens livet självt är så stort som man ibland inbillar sig. Det kan ju tas ifrån en när man minst anar det.

Den mesta av tiden så går man omkring och ignorerar detta faktum, annars hade man väl aldrig haft speciellt roligt. Men som sagt. Ibland blir man påmind.

Sen är jag inte religiös heller så när det tar slut så är det fanimej klippt på riktigt.

Christer - min ovän i etern

Lyssnar på SR's webradio och så dyker den där irriterande rösten upp.

Blev tvungen att byta till Lotta Bromé på P4 Stockholm. Hoppas att mitt kanalbyte registrerades nånstans.

Kanske någon på Sveriges Radio går igenom loggfilerna och ser att oj det var många som bytte just när Christer började prata.

Jag kan helt enkelt inte lyssna på den mannen.

Klart vi ska betala deras bröllop

Ville bara meddela min ståndpunkt i denna fråga.

Jag är ingen rojalist direkt men det är klart att vi ska betala för ett stort och präktigt bröllop för Victoria och vad han nu heter. Helst dubbelt så stort som den danska motsvarigheten med kronprins Frederik och Mary.

Vad tycker dessa facebookgruppmänniskor att kungen ska göra egentligen? "Nej vi tänkte hålla ett litet blygsamt bröllop med bara de närmaste"?

Nej. Stort och dyrt ska det va.

Helikoptern flaxar utanför fönstret

Som den flaxar. Låter som en sån där grej man plattar til asfalt med.

Och utanför mitt fönster hela dan när jag försöker jobba. Jag som inte ens bor i närheten av baltiska hallen.

Men den behövs väl för att hålla ordning på saker och ting runt tennismatchen.

Här och där står mer om detta. Och nej jag tycker inte heller att Israel ska hålla på och bomba oskyldiga. Det är ju för fan helt vansinnigt.

Jag ska väl egentligen inte klaga på lite oljud.

Fan va lätt det är att daytrada!

Jag har försökt få det här med daytrading att lyckas hur länge som helst nu. Förutsättnigarna finns där i form av:

1) ett (stadigt minskande) kapital på aktiedepån
2) tid och möjlighet att övervaka börsen eftersom jag jobbar hemifrån och ingen märker om jag jobbar lite mindre hårt

Jag betar av nya strategier på löpande band. Jag är obotligt optimistisk och tror hela tiden att nu är jag nästan där. Samtidigt så minskar aktiedepån i värde med en oroande takt.

Och mitt i allt detta så får jag ibland den där känslan att fan va enkelt det är egentligen. Då ser jag mönster och jag tror mig veta hur kurser kommer att utvecklas. Detta händer inte ofta men jag fick just denna känslan för några minuter sen.

Och sen stannar jag upp igen och tänker nej. Jag har fel. Det är inte enkelt. Varför ligger jag annars 6 tusen spänn back idag?

Hur kan jag ens tänka tanken att det är enkelt?

Precis det här hände mig!

Jag brukade alltid vara smart.

Men sen jobbade jag lite övertid då och då. Och vad händer?

Jo på sistone har jag känt att mitt intellekt det har helt enkelt inte varit lika skarpt som det var en gång i tiden.

Här är förklaringen. Övertid är tydligen inte bra för hjärnan. Man blir helt kass.

Stressen la sig lite

Min son skulle hämtas på dagis för några timmar sen. Det hade varit en jobbig dag på jobbet och mina försök till aktieaffärer under dagen hade gått helt åt helvete.

Min sons mössa och overall var helt blöta och det var uppenbart att han hade legat på rygg i en vattenpöl. Det var inget nöje att ta på honom dessa skitiga kläder och jag svor "vad fan är detta egentligen, kunde de inte lagt kläderna i torksåpet!".

Det var ingen i närheten som kunde höra så jag tog i ordentligt med svordomarna och var riktigt sur. Jag var helt skitig och grusig efteråt.

På vägen hem så gick jag som jag alltid brukar väldigt fort och med bestämda steg som om jag hade bråttom. Jag sa till min son att nu ska vi äta lax när vi kommer hem.

Och då slog det mig. Det var ju inte bråttom.

Laxen var redan tillagad och skulle bara värmas och lite pasta skulle kokas till. Kvällen var ganska ljus och ljum och det var en härlig tid för en promenad. Jobbet var avslutat för dan och aktieaffärerna visste jag väl egentligen också varför de hade gått åt helvete så det var egentligen inget jag behövde fundera på under kvällen.

Och för första gången på mycket länge så släppte stressen. Jag promenerade sakta och lugnt. Pratade med min son om traktorer och tog en extra omväg hem bara för att det var så skönt att gå en runda.

Varför stannar man inte upp lite oftare? Hur gör man för att hamna i detta avslappnade läge lite oftare?

Tror jag just passerade en vändpunkt i livet

Helt otroligt.

För ett par år sen gick jag omkring i jeans med storlek W34-L32.

Sen skaffade jag bil och började laga godare och godare mat.

Plötsligt för nåt år sen fick jag gå upp en storlek i midjan. Hade nu W34-L34. Det var jag egentligen ganska nöjd med. Lite mer pondus. Inte så klen längre.

Men vadnu? I förmiddags provade jag ut ett par nya jeans. Och jag har krympt på längden.

Nu har jag W34-L32!

Vad har jag att vänta härnäst? W36-L30?

W38-L28?

Skolmat from hell

Ett stort ämne det här. Och det upprör.

Någon hittade en blodådra i sin skolmat. Som de dessutom hade betalt sjutton spänn för.

Å ena sidan tänker jag då att det är väl inte så upprörande. De flesta människor äter kött men gillar inte när de påminns om att kött kommer ifrån djur.

Å andra sidan vem vill bli äcklad av vad som liknar likdelar?

Å tredje sidan... Skolmat är ofta inte särskilt bra. Jag har ätit många äckliga skolmåltider. Visserligen har jag aldrig fått en blodådra på tallriken. Det är nog ganska ovanligt faktiskt. Förmodligen har ett misstag begåtts någonstans.

Och. Det är ju inte därför skolmaten är äcklig - för att det ofta bjuds på blodådror.

Nej. Det är brist på tankeverksamhet hos de som ordnar maten.

Jag tror till exempel aldrig jag har varit med om en mat-tant som funderat på hur man lagar till något gott. Tänk dig en mattant som tänker högt:

- Vi måste hitta något gott att bjuda barnen på. Kanske ska vi fräsa en köttbit med lite nymalen svartpeppar. Och servera med lite god potatis. Ska vi prova ugnsbakda potatis idag?. Ska vi koka lite blomkål eller morötter till och försöka få till en bra sås?

För där var det ju många saker som inte stämmer in med skolmat. Ok ingen direkt spännande anrättning. Men förmodligen ätbart.

Lite kryddat. Goda råvaror. Nån har funderat lite och gjort ett ärligt försök.

God potatis (kommer ni ihåg lim-potatisen man fick i skolan som fick en att tvivla på att potatis gick att äta?).

Kokta färska grönsaker med lite smak i. Ja grönsaker trodde man länge var något äckligt som någon hade tinat upp och kokt sönder med tryckkokare för att sen nån självplågare skulle deklarera att "jag har ätit upp alla mina grönsaker".

Det finns många sätt att servera grönsaker. Färska, kokta, stekta, ugnsbakade, råa, med olivolja, balsamvinäger eller vad som helst med smak.

Men det fick man aldrig. Däremot fick man ofta "råkost". En bestialisk anrättning av vitkål och lingonsylt uppfunnen pga billig vitkål för en halv krona kilot och vanföreställningen att lingonsylt betraktas som gott av barn bara för att det är lite sött.

"Spaghetti och köttfärssås". Jag minns fortfarande de bleka mjöliga trådarna. Hur fick de spaghettin att bli så blek och smaklös? Jag har aldrig någonsin smakat nåt så smaklöst sen dess. Och köttfärssåsen. Det var väl egentligen inte många procent köttfärs i den om man räknade efter? Och vem hade stått för kryddningen?

Var det någon som hade tänkt till att nu ska vi försöka göra det här lite gott och spännande? Ingredienser som salt peppar, vitlök, lök. örter eller vad som helst med lite smak i saknades.

Och så kommer de här barnen och klagar över en blodådra i en indisk gryta. Ingen nämner överhuvudtaget om det var gott eller om det var kryddat med kärlek och lite fantasi.

Alla hänger upp sig på den här blodådran.

Fredag kväll

Helt underbart är det.

Mat lagad och avnjuten.
Son lagd och sover.
Sambo tillfredställd och sover.
Tv sedd och avstängd.
Vin upphällt och drickes.
Dator påslagen och surfas.

Min första terminsaffär

Det var mer spännande än jag trodde.

Jag har en ny aktiestrategi nu och jag hade satt upp en modell som jag jobbat på de senaste veckorna. Nu hade mina terminsavtal som jag noggrant fyllt i gått igenom. Modellen signalerade imorse och jag försökte gå kort i marknaden.

"Order Avvisad"

Ja, det tog några timmar att reda ut detta problemet med Nordnet för att få det att funka. Och det var väl egentligen en jävla tur att det misslyckades för det hade inte blivit så bra om den ordern hade gått igenom.

Lite senare gav modellen signal igen och jag slår till och säljer 5 kontrakt på OMXS309B. En minut eller så senare gav modellen köp signal och jag täckte positionen med hela 25 öres vinst per kontrakt dvs 125 kr. Eller ja egentligen en förlust om man räknar med kostnader för curtage osv.

Men spännande var det. Och ja, jag hade tänkt vara mer långsiktig än ett par minuter. Det bara blev så denna gången.

Jag vill sova på balkongen

Ja alltså idén är inte min utan jag fick lite inspiration av Löparlarsson. Han hade sovit på sin balkong i 16 minusgrader.

Så nån gång i år ska jag prova att sova på balkongen. Min sambo har redan givit sitt godkännande - "så länge du låter mig sova inomhus kan du sova var fan du vill". Eller nåt med den innebörden iallafall.

Jag tycker det verkar så härligt. Utomhusljud och vindar. Egentligen skulle jag vilja sova i skogen men vafan man bor ju i stan så det är ju mer realistiskt att man får tid att prova balkongen. Och förmodligen inte i 16 minus utan någon gång när vädret är lite mer lagom. Jag lovar att återkomma när det har blivit av.

Vem blir glad om jag gör ett bra jobb?

Jag är lat. Jag tycker inte om att använda min energi på oviktiga saker.

Det skulle vara grejt att kunna försörja sig på ett sätt som innebar att man slapp jobba för någon annan. Men det är tyvärr inte fallet för mig. För tillfället är jag egen företagare med enskild verksamhet och hyr ut mina egna konsulttjänster. Jag har istort sett bara en kund och är lite beroende av dem. Tidigare var jag även anställd av samma företag med istort sett samma arbetsuppgifter men blev uppsagd pga arbetsbrist.

Jobbar jag häcken av mig för att göra ett bra jobb?

- Nej.

Tidigare medan jag var anställd gjorde jag nog det och jag tyckte väl att det var viktigt ibland att göra ett bra jobb och känna sig nöjd med sig själv. Men vem var det som det var så viktigt att göra ett bra jobb för?

Företaget var på den tiden börsnoterat och ägdes av sina aktieägare. Däribland mig själv med en liten aktiepost.

Så vem blev glad och tackade mig om jag gjorde mitt jobb bra?

Inte min chef iallafall för jag hade ju betalt för att göra mitt jobb. Jag skulle vilja påstå att min chef egentligen inte visste vad jag arbetade med men det kanske är en annan historia.

Min chefs chef? Nej av samma anledning.

Företagets kunder? Nej. De var aldrig särskilt glada på mig oavsett hur mycket kraft jag lade ner på dem. Jävlar vad mycket skit jag har fått ta genom åren. Om de bara visste hur viktigt det var för mig att göra dem nöjda och hur mycket energi jag la ner på det.

Företagets ägare? Nej. De märker ju inte om jag gör ett bra jobb eller ej. Och hur vet jag det? Jo eftersom jag själv hade en liten aktiepost så var jag ju delägare och jag kan berätta att nej, det märktes aldrig hur mycket kraft jag la ner. Kursen sjönk som en sten ändå.

Och nu när jag jobbar som extern konsult för det här företaget som nu är privatägt så skulle jag vilja påstå att ingenting egentligen har förändrats. Ingen tackar mig om jag gör ett bra jobb. Det enda som gäller för mig är att behålla och förnya mitt uppdrag och att få betalt. Det handlar inte om att tillföra något egentligen eller att göra sitt bästa.

I slutänden så det enda som är viktigt är att göra mig själv och min familj glada och det gör jag genom att tjäna pengar, oavsett hur, och att vara glad på fritiden. Samt att ha mycket fritid.

Och jag ser mina kollegor på företaget som fortfarande är anställda. De jobbar ibland häcken av sig. De jobbar riktigt sent ibland. Många timmar extra. Deras jobb måste kännas viktiga och meningsfulla för dem. Men jag frågar mig varför? Det är som de har någon slags drivkraft att visa sig duktiga och göra ett bra jobb för företaget. Återigen, jag kan inte se varför. Jag kan se att jag själv gjorde detsamma förr men jag kan inte komma ihåg anledningen.

Hur vet han om han spelar rätt?

Jag brukar lyssna på den här killen, som förresten heter Eeco Rijken Rapp, när han spelar boogie woogie. Fantastisk musik och en duktig musiker. En dag mailade jag honom och köpte hans skiva som nu spelas i bilen varje gång vi ska på någon längre tur.

Själv har jag försökt lära mig låten, som är Monday Struggle av Albert Ammons. Men det har inte blivit så mycket tid för piano sen jag blev pappa.

En annan favorit som den här killen spelar är Suitcase Blues. I samband med att jag beställde hans cd så frågade jag om han visste var man kunde hitta noterna till den. Själv hade jag inte hittat dom nånstans. Men han hade själv lärt sig den genom att lyssna på skivor och hade ingen aning om det ens fanns noter till den överhuvudtaget.

En gång när jag skjutsade min mor och min syster till något och vi lyssnade på den här CD'n i bilen och just Suitcase Blues kom upp, så berättade jag att jag hade mailat honom och att jag inte kunde hitta noterna och att han inte spelade efter noter.

Då säger mamma: Men hur vet han då att han spelar rätt?

OK, hon vet inget om musik, men det var en rolig fråga. Spelar rätt?

Jag tänker mig nån slags myndighet som har de officiella noterna framför sig, lyssnar på inspelningen och upptäcker att nej här spelade han fel. Det var inte så det stod i noterna. CD'n måste nu sluta säljas. Nej det spelar ingen roll att det lät bra, det var helt enkelt inte "rätt".

Halsfluss och förödmjukning

Denna händelsen utspelade sig i höstas men jag kom och tänka på den när jag skrev om allergivaccinationen.

Förresten är jag nästan aldrig sjuk och det är jag jävligt glad för.

Nu hade jag ganska ont i halsen. Jag hade tittat i halsen och hittat stora vita fläckar. Hade aldrig sett nåt liknande. Det gjorde ont i halsen när jag åt. Feber hade jag och det kommer jag inte ens ihåg när jag hade senast. På 90talet kanske.

Då kom jag på den briljanta idén att uppsöka sjukvård. Inte för att jag egentligen trodde de kunde göra något men alla jag pratade med sa att det var nog bäst om jag blev kollad och fick pencillin om det behövdes.

Så jag ringde först sjukvårdsrådgivningen på 1177 och de sa att det lät som halsfluss och jag skulle kontakta den lokala vårdentralen.

Den lokala vårdcentralen tyckte också att det lät som halsfluss men jag skulle vänta till nästa dag och ringa direkt på morgonen och få en tid.

Nästa dag ringde jag, men det var inte samma sköterska. Denna sköterskan sa aggresivt att nej, bara för att jag har vita fläckar så betyder det inte att jag har halsfluss. Kunde jag inte vänta ett par dar och se om det försvann?

Nja, jag hade ju redan väntat ett par dar innan jag ringde, och nu hade ju alla sagt till mig att jag nog skulle ha pencillin. Så jag gav mig inte utan fick en tid och fick komma till samma dag.

De skrapade mig i halsen med nåt papper som skulle ge utslag om det rörde sig om en bakterieinfektion. Jag fick lära mig att virusinfektioner gör man inget åt utan det är bara bakterier som svarar på penicillin. Sen medan jag väntar på att pappret ska färgas eller inte så kommer det in en sköterska. Och jag misstänker att det var den arga haggan som jag pratat med tidigare. Ja, säger hon surt. Blir det nån reaktion då, var det en bakterieinfektion?

Nej. Det blev ingen reaktion. Och jag känner mig lite som en hypokondriker som har blivit påkommen. Och där står hon och hon är på vippen att säga - vad var det jag sa?

Doktorn kommer in stressad och tittar en sekund på testpappret. Han har säkert pratat med haggan för han börjar förklara för mig som ett litet barn att nej det förstår jag väl att det rör sig om ett virus. Är jag dum i huvudet eller? Det går ju inte att behandla virus med penicillin.

Nej, det höll jag med om att det är klart att det inte går. Nu fick de det att låta som om jag hade sagt att jag tvunget skulle ha penicillin. Det doktorn sen säger hör jag som att - varför vill jag tvunget ha penicillin när det rör sig om ett virus? Jag bara håller med och går därifrån.

Innan dess nämnde han dock en sak som var intressant, De här vita fläckarna kan tydligen vara tre olika saker: halsfluss, körtelfeber, eller det vanligaste: virus.

Men sen på vägen hem tänker jag. Vafan ska vi med doktorer till? Så här skulle det funkat istället:

1) Jag ringer 1177.
2) De upplyser mig redan där om att de vita fläckarna kan vara tre olika saker.
3) De upplyser mig om att de två första behandlas med penicillin medan virus behandlar man inte alls.
4) De ger mig tipset att gå till färghandlaren eller var man nu köper såna här lackmuspapper eller vad det är för nåt dasspapper de använder och skaffa en bunt.
5) Jag gör testet själv.
6) Jag slipper besvära haggan och hennes kompanjon.

På detta sätt hade jag även sluppit att förödmjuka mig på samma sätt nästa gång jag får liknande besvär.

Tyvärr tror jag inte de här testen finns att köpa annars tycker jag nog att man skulle kunna sköta mycket mer sånt här själv med lite googling, om nu bara utrustningen finns tillgänglig. Då kunde man på sikt avskaffa de där kvacksalvarna.

Provocerad av provokation

Som jag nämnde tidigare så hade jag tid för provokation hos läkaren häromdan. Provokationen innebar att de skulle spruta in lite björkpollenvaccin i näsan för att se om det blev någon reaktion. Sen beroende på reaktionen så skulle vi besluta om jag skulle vaccineras mot björkpollen.

Först av allt. Jag är allergisk mot björkpollen. Jag lovar.

Sköterskan administrerade nässprayningen i båda näsborrar. Jag hade sagt att det blir intressant det här och hon svarade att ja att det skulle bli intressant, speciellt eftersom mitt pricktest inte visade att jag var speciellt känslig på något sätt.

Ok det var nyheter för mig. Redan där kände jag mig lite dum. Jag kände att de tycker inte att jag har så stora problem och egentligen är det lite löjligt att jag tar upp deras tid över huvud taget.

Men men, jag satte mig ner och var beredd på reaktionen. Jag hade fått en näve näsdukar av sköterskan så jag var redo.

Intressant lukt i näsan. Man blev nästan lite yr. Kittlade det inte lite i näsan då? Började ögonen rinna och näsan explodera av snor och nysningar?

Nej inget av det där. Istället fick jag komma in till läkaren och han kikade lite. Ingenting, lite klart snor bara. Men det kanske du hade redan när du kom hit, frågade han. Nu känner jag mig heldum som tar upp deras tid och sen visar det sig att jag inte reagerar på deras vaccin.

Nej, sa jag skarpt. Min röst lät precis som om det var extremt viktigt om snoret var där innan eller inte. Nej, jag hade inget snor när jag kom hit. Jag lämnade det underförstått att jag måste ha fått det av provokationen.

Men jag hade egentligen insett att jag reagerade inte på vaccinet och det var inte lönt att vaccineras med det. Nu lät det på läkaren som om han talade till ett litet barn när han förklarade att det inte var någon mening och att andra minsann ibland reagerade 100 ggr mer. Dessutom hade jag fått en ganska stark dos, la han till i förbifarten. Fortsättningsvis var det inte lönt för mig att komma dit på fler besök och jag kunde ringa in om jag ville ha påfyllning av recept.

Och det är här jag undrar varför han måste vara så nedlåtande. Jag är allergisk mot björkpollen och hela våren innebär ett lidande av nysningar, andningsbesvär och kliande ögon. Jag hoppades att de kunde hjälpa mig. Sen att jag inte reagerar på deras pricktest eller deras vaccin. Det betyder väl egentligen att det är nåt fel på deras pricktest och vaccin.

Jag är trött på det här nu. Jag började hela processen med att försöka få vaccinering för två år sen och har funderat på det mycket längre än så. Nu förstår jag att man kan inte göra något för mig. Tekniken och kunskapen finns inte. Besvär och medicineringar halva året är nåt jag får acceptera och det är ingen stor sak, jag borde väl egentligen förstått att det inte skulle bli något.

Det var helt enkelt för bra för att vara sant att man kunde bli av med besvären.

De kan stoppa upp sitt äckliga jävla vaccin i deras håriga jävla rövhål.

Kom aldrig på något mer jag var bra på

Den där listan jag skulle fylla på undrar ni?

Nej jag kom faktiskt aldrig på nåt mer. Men jag är ändå säker på att jag kan gör allt jag vill om jag bara är motiverad.

Problemet där är väl mest bristande motivation.