Jag vill sova på balkongen

Ja alltså idén är inte min utan jag fick lite inspiration av Löparlarsson. Han hade sovit på sin balkong i 16 minusgrader.

Så nån gång i år ska jag prova att sova på balkongen. Min sambo har redan givit sitt godkännande - "så länge du låter mig sova inomhus kan du sova var fan du vill". Eller nåt med den innebörden iallafall.

Jag tycker det verkar så härligt. Utomhusljud och vindar. Egentligen skulle jag vilja sova i skogen men vafan man bor ju i stan så det är ju mer realistiskt att man får tid att prova balkongen. Och förmodligen inte i 16 minus utan någon gång när vädret är lite mer lagom. Jag lovar att återkomma när det har blivit av.

Vem blir glad om jag gör ett bra jobb?

Jag är lat. Jag tycker inte om att använda min energi på oviktiga saker.

Det skulle vara grejt att kunna försörja sig på ett sätt som innebar att man slapp jobba för någon annan. Men det är tyvärr inte fallet för mig. För tillfället är jag egen företagare med enskild verksamhet och hyr ut mina egna konsulttjänster. Jag har istort sett bara en kund och är lite beroende av dem. Tidigare var jag även anställd av samma företag med istort sett samma arbetsuppgifter men blev uppsagd pga arbetsbrist.

Jobbar jag häcken av mig för att göra ett bra jobb?

- Nej.

Tidigare medan jag var anställd gjorde jag nog det och jag tyckte väl att det var viktigt ibland att göra ett bra jobb och känna sig nöjd med sig själv. Men vem var det som det var så viktigt att göra ett bra jobb för?

Företaget var på den tiden börsnoterat och ägdes av sina aktieägare. Däribland mig själv med en liten aktiepost.

Så vem blev glad och tackade mig om jag gjorde mitt jobb bra?

Inte min chef iallafall för jag hade ju betalt för att göra mitt jobb. Jag skulle vilja påstå att min chef egentligen inte visste vad jag arbetade med men det kanske är en annan historia.

Min chefs chef? Nej av samma anledning.

Företagets kunder? Nej. De var aldrig särskilt glada på mig oavsett hur mycket kraft jag lade ner på dem. Jävlar vad mycket skit jag har fått ta genom åren. Om de bara visste hur viktigt det var för mig att göra dem nöjda och hur mycket energi jag la ner på det.

Företagets ägare? Nej. De märker ju inte om jag gör ett bra jobb eller ej. Och hur vet jag det? Jo eftersom jag själv hade en liten aktiepost så var jag ju delägare och jag kan berätta att nej, det märktes aldrig hur mycket kraft jag la ner. Kursen sjönk som en sten ändå.

Och nu när jag jobbar som extern konsult för det här företaget som nu är privatägt så skulle jag vilja påstå att ingenting egentligen har förändrats. Ingen tackar mig om jag gör ett bra jobb. Det enda som gäller för mig är att behålla och förnya mitt uppdrag och att få betalt. Det handlar inte om att tillföra något egentligen eller att göra sitt bästa.

I slutänden så det enda som är viktigt är att göra mig själv och min familj glada och det gör jag genom att tjäna pengar, oavsett hur, och att vara glad på fritiden. Samt att ha mycket fritid.

Och jag ser mina kollegor på företaget som fortfarande är anställda. De jobbar ibland häcken av sig. De jobbar riktigt sent ibland. Många timmar extra. Deras jobb måste kännas viktiga och meningsfulla för dem. Men jag frågar mig varför? Det är som de har någon slags drivkraft att visa sig duktiga och göra ett bra jobb för företaget. Återigen, jag kan inte se varför. Jag kan se att jag själv gjorde detsamma förr men jag kan inte komma ihåg anledningen.

Hur vet han om han spelar rätt?

Jag brukar lyssna på den här killen, som förresten heter Eeco Rijken Rapp, när han spelar boogie woogie. Fantastisk musik och en duktig musiker. En dag mailade jag honom och köpte hans skiva som nu spelas i bilen varje gång vi ska på någon längre tur.

Själv har jag försökt lära mig låten, som är Monday Struggle av Albert Ammons. Men det har inte blivit så mycket tid för piano sen jag blev pappa.

En annan favorit som den här killen spelar är Suitcase Blues. I samband med att jag beställde hans cd så frågade jag om han visste var man kunde hitta noterna till den. Själv hade jag inte hittat dom nånstans. Men han hade själv lärt sig den genom att lyssna på skivor och hade ingen aning om det ens fanns noter till den överhuvudtaget.

En gång när jag skjutsade min mor och min syster till något och vi lyssnade på den här CD'n i bilen och just Suitcase Blues kom upp, så berättade jag att jag hade mailat honom och att jag inte kunde hitta noterna och att han inte spelade efter noter.

Då säger mamma: Men hur vet han då att han spelar rätt?

OK, hon vet inget om musik, men det var en rolig fråga. Spelar rätt?

Jag tänker mig nån slags myndighet som har de officiella noterna framför sig, lyssnar på inspelningen och upptäcker att nej här spelade han fel. Det var inte så det stod i noterna. CD'n måste nu sluta säljas. Nej det spelar ingen roll att det lät bra, det var helt enkelt inte "rätt".

Halsfluss och förödmjukning

Denna händelsen utspelade sig i höstas men jag kom och tänka på den när jag skrev om allergivaccinationen.

Förresten är jag nästan aldrig sjuk och det är jag jävligt glad för.

Nu hade jag ganska ont i halsen. Jag hade tittat i halsen och hittat stora vita fläckar. Hade aldrig sett nåt liknande. Det gjorde ont i halsen när jag åt. Feber hade jag och det kommer jag inte ens ihåg när jag hade senast. På 90talet kanske.

Då kom jag på den briljanta idén att uppsöka sjukvård. Inte för att jag egentligen trodde de kunde göra något men alla jag pratade med sa att det var nog bäst om jag blev kollad och fick pencillin om det behövdes.

Så jag ringde först sjukvårdsrådgivningen på 1177 och de sa att det lät som halsfluss och jag skulle kontakta den lokala vårdentralen.

Den lokala vårdcentralen tyckte också att det lät som halsfluss men jag skulle vänta till nästa dag och ringa direkt på morgonen och få en tid.

Nästa dag ringde jag, men det var inte samma sköterska. Denna sköterskan sa aggresivt att nej, bara för att jag har vita fläckar så betyder det inte att jag har halsfluss. Kunde jag inte vänta ett par dar och se om det försvann?

Nja, jag hade ju redan väntat ett par dar innan jag ringde, och nu hade ju alla sagt till mig att jag nog skulle ha pencillin. Så jag gav mig inte utan fick en tid och fick komma till samma dag.

De skrapade mig i halsen med nåt papper som skulle ge utslag om det rörde sig om en bakterieinfektion. Jag fick lära mig att virusinfektioner gör man inget åt utan det är bara bakterier som svarar på penicillin. Sen medan jag väntar på att pappret ska färgas eller inte så kommer det in en sköterska. Och jag misstänker att det var den arga haggan som jag pratat med tidigare. Ja, säger hon surt. Blir det nån reaktion då, var det en bakterieinfektion?

Nej. Det blev ingen reaktion. Och jag känner mig lite som en hypokondriker som har blivit påkommen. Och där står hon och hon är på vippen att säga - vad var det jag sa?

Doktorn kommer in stressad och tittar en sekund på testpappret. Han har säkert pratat med haggan för han börjar förklara för mig som ett litet barn att nej det förstår jag väl att det rör sig om ett virus. Är jag dum i huvudet eller? Det går ju inte att behandla virus med penicillin.

Nej, det höll jag med om att det är klart att det inte går. Nu fick de det att låta som om jag hade sagt att jag tvunget skulle ha penicillin. Det doktorn sen säger hör jag som att - varför vill jag tvunget ha penicillin när det rör sig om ett virus? Jag bara håller med och går därifrån.

Innan dess nämnde han dock en sak som var intressant, De här vita fläckarna kan tydligen vara tre olika saker: halsfluss, körtelfeber, eller det vanligaste: virus.

Men sen på vägen hem tänker jag. Vafan ska vi med doktorer till? Så här skulle det funkat istället:

1) Jag ringer 1177.
2) De upplyser mig redan där om att de vita fläckarna kan vara tre olika saker.
3) De upplyser mig om att de två första behandlas med penicillin medan virus behandlar man inte alls.
4) De ger mig tipset att gå till färghandlaren eller var man nu köper såna här lackmuspapper eller vad det är för nåt dasspapper de använder och skaffa en bunt.
5) Jag gör testet själv.
6) Jag slipper besvära haggan och hennes kompanjon.

På detta sätt hade jag även sluppit att förödmjuka mig på samma sätt nästa gång jag får liknande besvär.

Tyvärr tror jag inte de här testen finns att köpa annars tycker jag nog att man skulle kunna sköta mycket mer sånt här själv med lite googling, om nu bara utrustningen finns tillgänglig. Då kunde man på sikt avskaffa de där kvacksalvarna.

Provocerad av provokation

Som jag nämnde tidigare så hade jag tid för provokation hos läkaren häromdan. Provokationen innebar att de skulle spruta in lite björkpollenvaccin i näsan för att se om det blev någon reaktion. Sen beroende på reaktionen så skulle vi besluta om jag skulle vaccineras mot björkpollen.

Först av allt. Jag är allergisk mot björkpollen. Jag lovar.

Sköterskan administrerade nässprayningen i båda näsborrar. Jag hade sagt att det blir intressant det här och hon svarade att ja att det skulle bli intressant, speciellt eftersom mitt pricktest inte visade att jag var speciellt känslig på något sätt.

Ok det var nyheter för mig. Redan där kände jag mig lite dum. Jag kände att de tycker inte att jag har så stora problem och egentligen är det lite löjligt att jag tar upp deras tid över huvud taget.

Men men, jag satte mig ner och var beredd på reaktionen. Jag hade fått en näve näsdukar av sköterskan så jag var redo.

Intressant lukt i näsan. Man blev nästan lite yr. Kittlade det inte lite i näsan då? Började ögonen rinna och näsan explodera av snor och nysningar?

Nej inget av det där. Istället fick jag komma in till läkaren och han kikade lite. Ingenting, lite klart snor bara. Men det kanske du hade redan när du kom hit, frågade han. Nu känner jag mig heldum som tar upp deras tid och sen visar det sig att jag inte reagerar på deras vaccin.

Nej, sa jag skarpt. Min röst lät precis som om det var extremt viktigt om snoret var där innan eller inte. Nej, jag hade inget snor när jag kom hit. Jag lämnade det underförstått att jag måste ha fått det av provokationen.

Men jag hade egentligen insett att jag reagerade inte på vaccinet och det var inte lönt att vaccineras med det. Nu lät det på läkaren som om han talade till ett litet barn när han förklarade att det inte var någon mening och att andra minsann ibland reagerade 100 ggr mer. Dessutom hade jag fått en ganska stark dos, la han till i förbifarten. Fortsättningsvis var det inte lönt för mig att komma dit på fler besök och jag kunde ringa in om jag ville ha påfyllning av recept.

Och det är här jag undrar varför han måste vara så nedlåtande. Jag är allergisk mot björkpollen och hela våren innebär ett lidande av nysningar, andningsbesvär och kliande ögon. Jag hoppades att de kunde hjälpa mig. Sen att jag inte reagerar på deras pricktest eller deras vaccin. Det betyder väl egentligen att det är nåt fel på deras pricktest och vaccin.

Jag är trött på det här nu. Jag började hela processen med att försöka få vaccinering för två år sen och har funderat på det mycket längre än så. Nu förstår jag att man kan inte göra något för mig. Tekniken och kunskapen finns inte. Besvär och medicineringar halva året är nåt jag får acceptera och det är ingen stor sak, jag borde väl egentligen förstått att det inte skulle bli något.

Det var helt enkelt för bra för att vara sant att man kunde bli av med besvären.

De kan stoppa upp sitt äckliga jävla vaccin i deras håriga jävla rövhål.

Kom aldrig på något mer jag var bra på

Den där listan jag skulle fylla på undrar ni?

Nej jag kom faktiskt aldrig på nåt mer. Men jag är ändå säker på att jag kan gör allt jag vill om jag bara är motiverad.

Problemet där är väl mest bristande motivation.